dressyrwelsh.blogg.se

Idag är ingen vanlig dag, idag är Patiks födelsedag!!

 

 

En gång för länge sedan så blev jag såld! Helt och hållet såld på en liten gul häst som hette Patrik. Jag red på en ridskola och efter att ha blivit tilldelad honom när han var precis ny så hade jag bestämt mig, jag ville ha honom, honom eller ingen alls, punkt.

 

Egentligen var han inte alls vad man borde köpa som första häst och läromästare. Jag ville ha en hopponny och gick och köpte en haflinger som var 10 år och slängtravade 100 meter innan han rullade över i något som kunde liknas vid galopp. Han var tänkt som handikapphäst, men det passade han inte riktigt som, så när jag la ett bud på honom så sålde de honom till mig vid terminens slut.

 

Och så började vår resa. Från början var jag helt insnöad på att vi skulle hoppa. Det gick sådär bra, värre var det med lastningen! Nej sa Patrik, jag vill inte, inte nu. Och så planterade han helt enkelt hovarna i marken och gud nåde den som försökte få honom på andra tankar. Men vi tränade på, han lärde mig att envisast vinner, och är det något jag är, så är det envis som få! Efter massa träning så gick det riktigt bra!

 

Vi bestämde oss för att lägga det här med hoppning på hyllan för det var nog inte vår grej just nu. Istället började vi med Akademisk Ridkonst! Den inriktningen lärde mig att se och att känna hur hästen rör sig på ett helt annat sätt än jag kunnat innan. Det gav mig kunskap om vilket otroligt arbete man kan utföra från marken, nästan allting man kan utföra från ryggen. Det gav mig en grundsits och en vetskap och förståelse för hur min egen position påverkar hästen. Allt detta grundjobb gjorde att min fina gula ponny plötsligt skaffat sig en galopp! Vi kunde rida galoppslutor, byten, påbörja en tanke om piruettjobb. Han fick en piaff, en bärighet, en styrka.

 

Men sedan tog det stopp. All vår träning och vår fina utvecklingskurva gjorde att jag hela tiden ville ha mer. Jag ville uppnå nya nivåer av ridkänsla och lätthet. Dressyr och skolning av hästen och mig själv var plötsligt det roligaste som fanns! Men det tyckte inte min fina gula ponny. Han sa att matte jag kämpar på och jag tar i, men jag gör det för din skull <3 Tillslut kände jag att vi hade kommit till ett vägskäl, antingen måste jag sänka mina krav och vara nöjd med det han kunde och ville ge på dressyrbanan, eller så måste jag hitta någon annan som älskar och uppskattar det han kan och den han är.

 

Efter 2 års funderande blev det till slut det sistnämna alternativet. Och på riktigt så har jag inte en endaste sekund ångrat det beslutet! Han kunde inte haft det bättre än han har det nu! Han är så högt älskad för att han är en fantastisk gul liten häst och han har det så bra och det gör mig så lycklig i hjärtat när jag går in på facebook och det finns ett inlägg om att han har födelsedag idag. Det är hans 23:e födelsedag och jag hoppas att de tillsammans får fira många många fler födelsedagar ihop!

 

Så grattis älskade gula lilla ponny! Tack för all kunskap du gett mig och alla dörrar du öppnat, tack för alla gånger du kämpade på dressyrbanan, tack för att du är du och för de fem åren vi spenderade sida vid sida. Allt vi gjorde och alla gånger du bara fanns där! Du är bra fantastisk!