15:42:00
Känner mig lite sjuk!
FÖLSJUK!
Med ett sto på betäckning hos Blomman och ett sto i stallet som ska betäckas så känner jag bara att jag vill OCKSÅ ha ett sto!! Jag vill ha ett föl, ett alldeles eget föl med Blomman som pappa. För Blomman är fantastisk, på alla sätt man kan vara fantastisk på, så det bara måste ju bli fantastiska föl med en sådan pappa <3
När jag inte längre är en plugghäst utan återigen ingår i den arbetande skaran av Sveriges befolkning så ska Blomman få ett sto. Och jag ska hitta ett minst lika fantastiskt sto som honom själv och sedan ska jag ha ett föl! Men jag tror på Walesarnas teorier om att bara producera ett föl per sto med hingsten. Första fölet hade fått bli Blommans, andra hade blivit Pennal Brynmors ;) Om jag får ett riktigt bra jobb, krasst översatt: om jag får ett jobb med en riktigt bra lön, så ska jag hämta hem ett bra ridponnysto från Tyskland och betäcka henne också. Med 2 år kvar av plugg så känns allt detta ganska långt borta. Tills vidare får jag nöja mig med att hoppas på en Blombäbis nästa år och förhoppningsvis ett föl i stallet. Mina stora drömmar får vänta lite, med tiden kommer de nog slå in om de fortfarande finns kvar!
Har galopperat Faldor idag. Jag ÄLSKAR varje tillfälle, jag njuter kungligt 3 varv på 4-kanten, extra mycket de sidorna han får trycka på lite extra. Sista halva varvet är smärtan på utsidan av anklarna påtaglig, men det spelar liksom ingen roll, galopp är livet!
Blomman fick ut och jogga med fuxen. Igår longerade jag honom. Sedan senaste visningen av ponnyerna så har jag funderat mycket. Det var en liten 12-årig tjej som red, och det såg så enkelt ut. Ponnyn såg så nöjd och harmoniskt ut och jag slogs av hur komplicerat jag har en förmåga att göra det för mig. Jag vill så gärna, så mycket, att det ska gå bra. Helst allt på en gång och helst perfekt. Jag slår nästan knut på mig själv för att det ska bli perfekt, och framförallt när jag rider Blomman! Istället för att bara slappna av, be mjukt och vänta så blir jag överambitös och bara grejar och pillar hela tiden, i tron att det ska bli bättre. Slogs av samma tankar när jag jobbade med travaren. Då är jag mjuk, ber, väntar, ger honom massa tid att hitta balans och slappna av. Och jag jobbar från marken. Den biten har jag näst intill upphört med vad gäller Blomman. Varför då liksom? Finns inte mycket som slår markjobb. Så igår körde vi på det och longering. Planen är att göra mer sådant, för det hjälper så enormt i ridningen. Jag måste sluta ha så bråttom att nå målet och istället börja njuta av vägen dit. Livet är fullt av transportsträckor och kör man bara gasen i botten för att komma fram så fort så möjligt missar man ju allt spännande som händer på vägen!!
Dagens kloka ord till mig själv blir, andas, slappna av och njut av varje minut!
