dressyrwelsh.blogg.se

Nu ska ni få höra! Blomman och jag har anmält oss till en tävling, en riktig dressyrtävling! En som innebär knoppar, kavaj och blingpannband, en som innebär nervositet och förväntan och som antagligen kommer väcka den där förbaskade tävlingsmänniskan i mig. En som får mig att fundera på om vi är redo och som får mig att inse att det kommer jag aldrig tycka vi är. Så jag tryckte på knappen och helt plötsligt blev det på riktigt.

 

Jag förväntade mig att känna tvivel och nervositet redan nu, för som regel brukar jag inte önska något annat än att få spy i någon av krukorna innehållande blomdekorationer när det är dags, men den här gången känner jag mig bara förväntansfull. Plötsligt känns det inte som att det är så himla allvarligt. Jag har tänkt att usch, inte tävla, tänk om min fina hingst får dåliga resultat och han inte får ston. Men han får ju inte särskilt många ston ändå, så det känns som att vad spelar det för roll? Vi ska helt enkelt bara ut och göra något kul tillsammans. Vi ska vinna den inofficiella tävlingen som inte finns om vilken häst som är finast och vi ska se vad domaren tycker om nuläget. När vi vet det ska vi träna på de delar vi brister i och sedan ska vi ut och visa att vi tränat. Om vi kommer sist, först eller i mitten spelar ingen roll, vi ska bara ha en kul dag och visa oss bland folk och jag känner mig stolt och glad över min häst oavsett resultat. Kanske handlar allting trots allt inte om att vinna, kanske kan man ha roligt på tävling ändå, jag vill tro det! :D